Kultur
Fuji har varit heligt i minst 1,400 år. Långt innan bergsbestigning blev en hobby byggde munkar, poeter och kejsare helgedomar, skrev myter och knöt Japans själ till bergets perfekta kon.
I Berättelsen om bambuhuggaren återvänder prinsessan Kaguya till månen och lämnar kejsaren ett odödlighetselixir. Förkrossad befaller han att det ska brännas på landets högsta topp. Röken sägs än i dag stiga från Fujis topp, och namnet Fuji kopplas ibland till 不死, som betyder odödlig.
Fujis shintogudinna är Konohanasakuya-hime, blomsterprinsessan. Hon dyrkas vid Fujisan Hongu Sengen Taisha i Fujinomiya och vid varje Sengenhelgedom på berget. Hon är vulkanernas och körsbärsblommornas kami.
En gammal legend berättar att Fuji reste sig ur jorden under en enda natt år 286 f.Kr., samma natt som Biwasjöns bäcken sjönk ner. Berättelsen är geologiskt omöjlig men fångar hur plötsligt och mäktigt Fuji tedde sig för de första bosättarna.
Hokusais 36 vyer av berget Fuji är den mest kända konstnärliga skildringen av berget. Serien, som omfattar Den stora vågen utanför Kanagawa, bidrog till att göra Fujis silhuett till en världskänd symbol för Japan under det 19:e århundradet.
Fuji är Konohanasakuya-himes hemvist. Sengenhelgedomarna vid bergets fot har varit pilgrimernas utgångspunkt sedan åtminstone det 9:e århundradet.
Bergsasketer såg Fuji som en väg till upplysning. Den första dokumenterade bestigningen gjordes av en buddhistmunk år 1149.
En folklig tro som fick stor spridning under Edoperioden. Pilgrimssällskap skickade representanter upp på berget för hela byns räkning.
